Schematerapin utvecklades i USA på 80 talet av Dr Jeffrey Young som i grunden var beteendeterapeut. Han vidareutvecklad traditionell KBT då han såg att denna terapiform inte räckte till för främst för patienter med svårigheter av personlighetskaraktär. Senare har det visat sig att Schematerapi har god effekt på all sorters problematik och känslotillstånd.
Schematerapi kan beskrivas med att vi tillsammans arbetar med att identifiera vilka scheman eller känslomässiga sår som ligger bakom ett visst agerande. Vi identifierar också olika copingstrategier (så kallade överlevnadsstrategier) som man har lärt in för att hantera dessa scheman/känslomässiga sår när de aktiveras. När man är i affekt kan det vara svårt att tänka efter vad som blir det mest funktionella att göra. Man kanske agerar i vrede och ilska eller man blir rädd och går till attack när man blir känslomässigt triggad av sin partner. Genom att få syn på varandras känslomässiga sår så får man ofta en större förståelse för sin partner eller sig själv och man kan i bästa fall hjälpa sin partner då han eller hon blir känslomässigt triggad och agerar i affekt. Schematerapin ger en ökad insikt och självkännedom och man får träna upp sin förmåga till självmedkänsla, vilket ofta leder till att man bättre kan ta hand om sig själv och sina känslomässiga behov. Genom en ökad förståelse kan man hitta ett sätt att ta hand om sig själv i situationer då man blir känslomässigt triggad, ta ett steg tillbaka och uttrycka vad som faktiskt händer. Vilka känslor man har och vad man behöver av sin partner i stället för att gå till attack och kritisera sin partner.
Scheman eller känslomässiga sår utvecklas ofta i tidig ålder i relation till viktiga omsorgspersoner. I schematerapin utgår man ifrån att alla människor har emotionella kärnbehov när de växer upp som behöver bli tillgodosedda av vuxna som finns närvarande, vilket oftast är föräldrarna, men det kan också vara andra viktiga personer som finns tillgängliga i ett barns uppväxtmiljö såsom t ex mor eller farföräldrar. Om dessa emotionella kärnbehov inte tillgodoses blir det problematiskt.
Det är viktigt att våra omsorgspersoner stöttar oss och leder oss i en riktning där vi får utmaningar på rimlig nivå så att vi får känna att vi klarar av saker och får en möjlighet att utveckla en känsla av självständighet och kompetens. Får vi inte dessa emotionella kärnbehov tillgodosedda uppstår en behovsfrustration och vi hittar olika strategier för att överleva behovsbristen.
Har vi till exempel föräldrar som inte finns där och lugnar oss när vi är rädda så kan vi utveckla sår av övergivenhet. Har vi inte föräldrar som hjälper oss att förstå våra känslor, visar acceptans kring våra känslor och förmedlar att de är begripliga så utvecklar vi kanske ett sår av känslomässig försummelse. Blir vi utsatta för våld så kan vi utveckla sår av misstillit och utsatthet. För att slippa känna dessa smärtsamma känslor som är kopplade till såren så utvecklar vi olika överlevnadsstrategier, som skyddar oss i en dysfunktionell miljö.
Vi fortsätter kanske sedan att använda oss av dessa strategier/skydd då det inte längre är funktionellt. Vi kanske väljer partners som inte kan ge oss kärlek för att vi inte tror att någon kommer att ge oss kärlek. Vi kan vara övertygade om att vi inte går att älska och får ta det som vi får. Det kanske gör att vi står ut med en partner som behandlar oss illa. Många gånger träffar vi kanske partners som passar in i de dysfunktionella mönstren. Vi människor söker oss gärna till miljöer som är bekant för oss. Dysfunktionella miljöer kan vara förutsägbara på så sätt att vi vet hur vi ska hantera dem eftersom vi har lärt oss dysfunktionella strategier tidigt i livet. En strategi kan till exempel vara att stänga av känslor för att man aldrig har fått lära sig att det är ok att visa känslor och man kanske inte har erfarenheter av att det finns människor som kan förstå, lyssna och ta hand om oss.
I schematerapi arbetar vi med att läka scheman/känslomässiga sår och ge klienten verktyg för att bättre kunna ta hand om sig själv i olika situationer. Detta gör vi genom att identifiera dessa känslomässiga sår som besvärar klienten i dag. Vi undersöker vilka behov som ej blivit tillgodosedda under uppväxten, tillgodoser behoven i terapirelationen och hjälper klienten att själv bli en sund vuxen som kan ta hand om sina känslomässiga behov på ett adekvat sätt. Vi identifierar olika coping-modes (tillstånd som vi hamnar i när vi blir känslomässigt triggade) och klienten får lära sig nya strategier för att ta hand om sina känslor och känslomässiga behov på ett mer funktionellt sätt.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna